Boktips

En saga om det där magiska som alla borde ha i sitt liv

”Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga iväg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.”


”En dag råkar nioåriga Isabella av misstag trycka på våning sex istället för fem när hon kliver in i hissen. Först när hon sätter nyckeln i låset märker hon att något inte är som det ska. Men då är det redan för sent. Innan hon hinner blinka dras hon in i Mademoiselle Oiseaus våning – en värld av fjädrar och fnurridurr, långa pärlhalsband och klacka-skor, egensinniga katter, nyfikna fåglar och sidenklänningar i överflöd. Men också en värld där en magisk panterknapp och hemliga rum lever ett alldeles eget liv bland Paris takåsar.”

Citat ur Boken om Mademoiselle Oiseau

När jag känner att jag behöver flyga iväg från verkligheten för en stund, går jag till bokhyllan. Idag valde jag Boken om Mademoiselle Oiseau. Jag läser. Bläddrar. Studerar illustrationerna. Varenda liten detalj. Jag teleporterar mig själv till Paris. Och hem till Mademoiselle Oiseau.

Det här är en fantastisk, magisk saga som handlar om en oväntad vänskap mellan en sorgsen flicka och en tidlös excentrisk dam. I början är bilderna där bara Isabella är med alldeles gråa. Då är Paris tråkigt och fullt med fula byggnader. Men när Isabella träffar Mademoiselle Oiseau, då händer det något. Färgerna sprakar loss och magin rusar in.

Mademoiselle Oiseu liknar ingenting annat, hon har inga gränser för någonting och allt är möjligt i hennes tillvaro och i hennes våning (som har oändliga antal rum, en swimmingpool och till och med en park med ett slott).

Boken handlar om livet, kärleken och drömmarna. Om det som är sant och det som är nästan sant, och om allt det som nästan är för bra för att vara sant men likväl är sant ändå.

Egentligen behöver man den där lilla dosen av det magiska nästan varje dag, det är jag högst övertygad om. Sånt där som gör att det pirrar till i magen. Helt enkelt för det absolut livsviktigt. Som en påminnelse, att man aldrig någonsin ska sluta drömma. Även om man är lite sorgsen. Och spelar schack med döden. Och inte riktigt vet om man kommer vinna.

Mer om författarna Andrea de La Barre de Nanteuil & Lovisa Burfitt (illustratör) och hur boken kom till finner du här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *