Cancer,  Cancerbesked,  Måleri,  Malignt melanom,  Musik

The C word

Ni vet när man kapslar in sig i sin målarbubbla samtidigt som man lyssnar på dramatisk filmmusik. Låter den svarta färgen gifta sig med det vita pappret. Känna färgen i penseldragen. Hur det svarta möter det vita. Som mörkret möter ljuset. Eller tvärtom. Det beror på hur man väljer att se på det.
Tankarna får i alla fall sväva fritt för en stund. Frikoppla hjärnan. Släppa taget. Bara vara. Här. Och. Nu. Låta känslan styra penseln. Utan prestationskrav. Det ligger något vilsamt över det.

Nu har det gått två månader sen jag fick mitt cancerbesked. Något växte i min vänstra ljumske.
Strax innan jul upptäckte jag knölen för första gången. Stor. Som en clementin. Fast. Och hård. Vänta tills din förkylning gått över sa sjukhusrådgivningen. Din lymfkörtel är nog bara förstorad pga en vanlig virusinfektion. Sen kom januari. Fortfarande där.

Charlie (min älskade Cockerspaniel) hade sen en tid tillbaka börjat sova vid min mage. Det brukar han inte göra. Favoritplatserna är vid min kudde eller knävecken. Eller i min famn. Nu kom tankarna. Tänk om. The. C. Word. Nej, det kan det inte vara … Det räcker väl med att jag redan lever med Multipel skleros. Som om det inte vore nog.

Men någonstans där inne kände jag det på mig, att detta inte var normalt. Ska jag vara helt ärlig, jag var sjukligt trött. Minsta lilla fysiska ansträngning gjorde mig helt dränerad. Men lever man med perioder av en påfrestande MS-fatigue, då är man härdad. Man klagar inte. Man bara hanterar den så gott det går. Lägger upp vardagen lite annorlunda bara.

Det räckte med att läkaren på Vårdcentralen gjorde några enklare undersökningar. Jag såg det i hans ögon. Han kommer remittera mig vidare för cancerutredning. Vilket han också gjorde. Jag kan än idag minnas hans medkännande blick när vi skildes åt. Han förstod. Att jag förstod. Allvaret. Trots att han inte uttalade det där ordet. Cancer. Jag visste mkt väl vad Hematologen är för ett ställe. Det är där man hamnar när man misstänker malignitet i lymfkörtlarna. Det är där man får gifter. Med syftet att utrota det som inte ska vara där. Förhoppningsvis bota. Få en andra chans.

Hematologen misstänkte Lymfom. Cancer i lymfkörteln. Det finns tydligen en risk att man utvecklar Lymfom när man går på immunsänkande behandling. Vilket jag gör för min MS. Ingen Neurolog informerade mig om det när vi startade behandlingen för några år sedan.

Den 29 januari opererade man ut min förstorade lymfkörtel. Och skickade den till Patologen. 7,3 cm var den. Normal storlek ligger på 1,5 cm.

När jag sen fick beskedet att det inte var Lymfom. Utan Malignt melanom. Och en metastas. Det var som att få ett rejält knytnävslag rätt i Solar plexus. Då. Gick. Något. Sönder. I. Mig. För är det något jag vet; MM som växer och frodas inne i kroppen är …. allvarligt.

Du har i dagsläget stadie 3 av 4 sa läkaren. Där det sistnämnda är lika med att man inte kan bota. Egentligen är stadie 3 också livshotande. Om man inte har en sån jäkla tur att man håller celldelningen i någorlunda schack. Man köper tid helt enkelt.

– Det finns en helt ny behandling som kan förbättra din prognos Linda. Den medicinen som skulle passa just dig, blir iofs inte godkänd i Sverige förrän i september, men jag ska kämpa för att du ska få den behandlingen innan dess. Det finns en genväg, jag kan gå runt protokollet.

Min läkare heter Dimitri. Men jag kallar honom för den blinkande fyren. Som jag klamrar mig fast vid. Mitt i ett piskande stormigt mörkt hav. Som ger mig hopp.

Röntgen-scanningen i februari visar eventuell malignitet i den högra ljumsken också. Men det orkar jag inte ta in just nu.

Den 16 mars var det dags för en ny operation. Man skar bort alla mina lymfkörtlar i den vänstra ljumsken. Lymfkörtelutrymning som det så vackert heter. Ni vet grannarna till den där 7,3 centimeter fel-programmerade körteln. För att vara på den säkra sidan. Tyvärr kan vi inte sätta in den nya medicinska behandlingen just nu pga pågående infektion i operationssåret. Snart blir det en ny scanning av kroppen för att leta efter andra sjukliga delningar och framför allt Drottningtumören, The Queen of Darkness. Infektionen måste bara lägga sig först, annars ger det inte en korrekt röntgenbild.

Min kropp. Är. Verkligen. Ett. Måndagsexemplar.

Om ni undrar vad jag gör just nu. Jag spelar bara schack med döden. Jag hoppas bara att jag vinner över den jäveln.

Soundtrack

6 Comments

  • Cecilia

    Hej
    Efter lymfkörtelutrymningen har du märkt av ödem,i sådana fall vilken hjälp har du fått då?Jag frågar för jag gör den op i nästa vecka.Kram Cissi

    • Cancerjävel - you picked the wrong bitch

      Hej Cecilia, tack för din kommentar 🙂

      Jag var beredd på värsta ödemet. Med min otur så föreställde jag mig en framtid med ben tjocka som stockar. Läste även om en kvinna vars blygdläppar blev gigantiska ….. fick panik. Note for myself: läs inte för mkt på internet 😉

      Hur blev det då? Inte så farligt faktiskt. Visst blev jag svullen ända ner till fotryggen men det var precis efter vi drog dränaget. Efter cirkus en vecka la det sig.
      Idag kan jag mer känna en stram känsla, speciellt vid den övre delan av låret, en bit nedanför snittet i ljumsken. Men än så länge har jag inte haft några större problem med ödem. Jag vet inte om det kan öka på sikt. Hoppas inte.

      Jag vet inte om det hjälpte men jag såg till att röra på mig så mkt jag orkade precis efter operationen, jag gick fram och tillbaka i sjukhuskorridoren. När jag kom hem igen var min strategi att inte sitta för länge, eller ligga ner. Smörjer och masserar benen varje dag.
      Jag har nog .. peppar peppar … haft lite tur.

      Det finns iaf hjälp att få. Prata med sköterskan. Hör dig för innan operationen så du vet vilken hjälp som finns att tillgå om det blir ett problem.

      Lycka till med operationen. Kirurgerna är bra på sånt här. Jag har ett fantastiskt stöd av kirurgmottagningen på Sahlgrenska. Utnyttja all den hjälp du kan få.

      Kram

  • Lars

    Så riktigt ledsamt att du fått mm. Finns egentligen inga ord att säga. Men, för tre år sen hade mitt mm spridit sig till de inre organen. Jag var i sista stadiet, 4, och i näst sista underestadiet till 4. Idag, tre år senare mår jag förträffligt. Det finns ljus i den hemska cancerresan. ❤

  • Merja

    Hej! Hur har det gått för dig? Jag hittade en metastas i armhålan för 1 1/2år sen, malign melanom, massa undersökningar men ingen modertumör hittades, i dagsläget går jag på petkamera kontroller ,det har ej ännu hittat någon spridning,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *